lunta | SAOB

Publicerad 1941

LUNTA lun3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.

Etymologi

[sv. dial. lunta, tända på; jfr d. lunte, avfyra (en kanon) medelst lunta; avledn. av LUNTA, sbst.1]

(i vissa trakter) göra upp eld, tända eld; särsk. om okynnigt antändande av gräs på rot. Högberg Vred. 3: 250 (1906). NTid(A) 1928, nr 80, s. 10. GHT 1938, nr 93, s. 5 (: luntare).

Spalt L 1207 band 16, 1941

Webbansvarig