| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄLT ɟäl4t, n.; best. -et.
(ngt vard.) kältande, gnat. Kolmodin QvSp. 1: 108 (1732). Snäsor och kält för en småsaks skull. Melin Huml. 65 (1882). Hans kält om att få en egen bil. Frölich Lewis Babb. 271 (1923).
Spalt K 3626 band 15, 1939