kvellen | SAOB

Publicerad 1938

KVELLEN, r. l. m.

Ordformer

(äv. skrivet qvellen, qvällen)

Etymologi

[av t. quellensand, quellsand, av (quelle, källa, till) quellen (se KVÄLLA, v.2) o. sand (se SAND)]

(†) (i sht vid källsprång förekommande) fin, av framkvällande vatten utslammad kvartssand; jfr FLOTT-, FLYT-, KVICK-SAND. Broman Glys. 1: 411 (1727). Linné SystNat. (1735). Rinman (1789). Heinrich (1828).

Spalt K 3385 band 15, 1938

Webbansvarig