Publicerad 1938 Lämna synpunkter KULLRARE, m.; pl. =. Etymologi [till KULLRA, v.2; eg.: bägare som icke kan stå, utan rullar rundt] (†) om visst slags bägare; jfr TUMLARE. BoupptSthm 1686, s. 1123 b. Därs. 1689, s. 820 b. Spalt K 3155 band 15, 1938 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
