| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSTIFIK kon1stifi4k, adj. -are. adv. -T.
(vard., skämts.) konstig, besynnerlig, kuriös; jfr KONSTIG 7. Stockholm ä i alla fulla fall en konstifik sta. Strix 1897, nr 8, s. 1. (N. N:s) högst konstifika sakkunnigutlåtande. UNT 1929, nr 10121, s. 3.
Spalt K 2201 band 14, 1937