Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFORTATIV, n.; best. -et.
Ordformer
(confortatif (-tiff, -tiiff))
Etymologi
[jfr t. konfortativ, fr. confortatif; till senlat. confortare, stärka, styrka, till lat. com (se KON-) o. fortis, stark, kraftig. — Jfr KOMFORT]
(†) stärkande medel, medicin; äv. mer l. mindre bildl. PErici Musæus 2: 55 b (1582; bildl.). Swedberg Schibb. 258 (1716).

 

Spalt K 2105 band 14, 1937

Webbansvarig