Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFIDENT, adj.
Ordformer
(-fidant 1688—1704. -fident 1716—1904)
Etymologi
[av fr. confident, av lat. confidens, p. pr. av confidere, av com (se KON-) o. fidere, hysa förtroende till (jfr FIDEL, FIDERA)]
(†) förtrolig, förtrogen; hemlig. Dee wore så goda och Confidante wänner. BoupptSthm 1688, s. 56 a. Ekbohrn (1904). —

 

Spalt K 2099 band 14, 1937

Webbansvarig