Publicerad 1936 Lämna synpunkter KOLK kol3k, sbst.3, n.; best. -et. Etymologi [vbalsbst. till KOLKA, v.2] (tillf.) ”kolkande”. DN(A) 1924, nr 95, s. 6. Östergren (1930; angivet ss. ”mindre vanl.”). Spalt K 1866 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
