| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNASTER knas4ter, sbst.4, n.; best. -tret.
knastrande ljud, knastrande. SD 1894, nr 68, s. 3. (Dånet från brasan i den stora spisen är) som knastret och knaket när Auka-Tor kör / sin vagn över jättarnas bröst. Forsslund FriaV 98 (1908). Wester Reymont Bönd. 1: 148 (1920).
Spalt K 1579 band 14, 1936