Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄRVOAJANT klä1rvoajaŋ4t l. klæ1r-, l. -vå- l. -vω-, äv. -an4t, l. KLÄRVOAJANG -aŋ4 (klärvåjang Gynther ConvHlex. (1845)), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr vanl. skrivet clairvoyant. klärvoajang 1889—1930. klärvoajant 1922—1935. klärvoyant 1906)
Etymologi
[av fr. clairvoyant, substantivering av clairvoyant, adj. (se KLÄRVOAJANT, adj.)]
person som äger (l. påstås äga) förmåga av klärvoajans. De under, som beledsagat denna lära (dvs. läran om den animala magnetismen) .. äro (bl. a.): Seendet, hvarigenom t. ex. Clairvoyanten känner kort, som läggas på maggropen, kan läsa förseglade bref bakom dubbelt tyg (m. m.). SvLitTidn. 1819, sp. 405. Bergen Andehist. 100 (1893). DN(A) 1935, nr 5, s. 15.

 

Spalt K 1507 band 14, 1936

Webbansvarig