Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄRA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; äv. KLÄR, sbst.
Ordformer
(klera 1788—1807. klära 1762—1823. kläär 1687)
Etymologi
[av t. kläre, eg.: klarhet, avledn. av t. klar (se KLAR)]
(†) kem. fin benaska använd ss. kapellaska (se KAPELL, sbst.4 ssgr). Hiärne Berghl. 458 (1687). Rinman (1788). Weste FörslSAOB (1823).

 

Spalt K 1505 band 14, 1936

Webbansvarig