klubbist | SAOB

Publicerad 1936

KLUBBIST klubis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(klubbist 1794 osv. clubist 1793—1845)

Etymologi

[jfr t. klubbist, eng. clubbist, fr. clubiste; avledn. av KLUBB, sbst.2]

(ngt vard.) klubbmedlem. DA 1793, nr 103, s. 2. Klubbister och kannstöpare, som vilja styra verlden. Wingård Minn. 9: 35 (1848). Värnlund Vandr. 149 (1926). SocDem. 1930, nr 4, s. 10.

Spalt K 1383 band 14, 1936

Webbansvarig