Publicerad 1936 Lämna synpunkter KLACKA, v.2 Etymologi [sv. dial. klacka, smälla, bulta; jfr nt. klacken, slå, smälla, o. KLACK, sbst.1 — Jfr KLACKARE, sbst.2] (†) bulta, klappa, smälla. Schultze Ordb. 2282 (c. 1755). Spalt K 1033 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
