kaut | SAOB

Publicerad 1935

Lämna synpunkter

KAUT, adj.; adv. = (Swedberg).

Ordformer

(caut)

Etymologi

[trol. av ä. d. kaut, av lat. cautus, eg. p. pf. av cavere (se KAVERA, v.1). — Jfr KAUTEL, KAUTION]

(†) försiktig. Såsom man i desse krigztijdher måste wara mykit Caut i slike måhl. VDAkt. 1706, nr 280. Swedberg Schibb. 254 (1716). VDAkt. 1717, nr 208.

Spalt K 842 band 13, 1935

Webbansvarig