kandisera | SAOB

Publicerad 1935

KANDISERA, v.; p. pf. n. -at (-et).

Ordformer

(skrivet cand-)

Etymologi

[trol. utvidgad form av KANDERA efter mönster av verb på -isera l. efter KANDIS; jfr holl. kandiliseeren, övergå till kandi]

(†) kandera. Ingefäär kandisereett. TullbSthm 2/5 1584. Rålamb 14: 133 (1690). Candiserat Confect. ÅgerupArk. Räkn. 1761.

Spalt K 345 band 13, 1935

Webbansvarig