Publicerad 1934 Lämna synpunkter JUNTA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Etymologi [av likbetydande fin. juntta. — Jfr JUNTA, v.] (i Finl.) pålklubba; pålkran. HBergroth i TPedFinl. 1895, s. 125. FinT 1904, 1: 302. Spalt J 287 band 13, 1934 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
