joniker | SAOB

Publicerad 1934

JONIKER jω4niker, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -n; pl. =.

Etymologi

[jfr lat. ionicus, adj.; av gr. ἰωνικός, till ἲωνες (se JONIER)]

1) (†) jonier; författare som skriver på jonisk dialekt. Almqvist GrSpr. 155 (1837).

2) metr. jonisk versfot (se JONISK c). Phosph. 1811, s. 541. SvLittFT 1837, sp. 404. 2NF (1910; med hänv. till Ionicus).

Spalt J 112 band 13, 1934

Webbansvarig