Publicerad 1932 Lämna synpunkter HÖTA, v.2 Ordformer (höta c. 1606—c. 1755. hötta c. 1755) Etymologi [fsv. o. sv. dial. höta; i-omljudd sidoform till HOTA, v.2 — Jfr HÖT] (†) = HOTA, v.2 2. Lagförsl. 357 (c. 1606). Schultze Ordb. 1954 (c. 1755; fr. Östergötl.). Ssg: HÖTE-STÅNG. (†) = HOT-STÅNG. PolitVis. 329 (c. 1720). Spalt H 2415 band 12, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
