Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄCKLA häk3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av t. häkeln, fatta l. gripa med hake (hakar) l. krok (krokar), virka, bildat till mht. hækel, avledn. av stammen i mht., t. haken (se HAKE, sbst.2). — Jfr HÄCKLA, sbst.3]
1) (i vissa trakter) fisk. fånga (sill) med ”häckla” (se HÄCKLA, sbst.3). TurÅ 1904, s. 294.
2) skom. sy (vändt arbete) med häckelsyl o. en tråd så att denna bildar kedjesöm med kedjan på sulan. SvSkoT 1926, nr 12, s. 8.
Ssg: (2) HÄCKEL-SYL. skom. vid häckling använd syl, som har en liten hake i spetsen liksom en virknål. SvSkoT 1926, nr 12, s. 8.

 

Spalt H 1874 band 12, 1932

Webbansvarig