Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOLST, m.; pl. -er.
Ordformer
(hol(l)st 1524—c. 1585. hålst 1561. hölst c. 1580)
Etymologi
[fsv. holtzter, pl.; liksom ä. d. holst(er), sg., av mnt. holsten, holsaten, pl. (jfr t. holste, sg.), motsv. isl. hol(t)setar, pl., mht. holzsæze, sg.; eg.: skogsbo(r); förra leden till fsax., mnt. holt, skog (se HOLT, sbst.1), senare leden besläktad med SITTA (jfr DROTS, GRÄS-SÄTE). — Jfr HOLSTEINS- o. HOLSTSK]
(†) holsteinare (se d. o. 1). G1R 1: 252 (1524). Tegel G1 1: 290 (1622).

 

Spalt H 1121 band 11, 1932

Webbansvarig