Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HJORT jω4rt, äv. jωr4t, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (2Sam. 22: 34 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er LPetri Œc. 21 (1559), Bolinus Dagb. 33 (1668)).
Ordformer
(gjort 1779. gort 1691. hjort(h), hiort(t) o. d. 1538 osv. hiorter, oblik kasus 1619. hiört c. 1650. jort(t), iort 1623— c. 1820 (: iorthornspirtus))
Etymologi
[fsv. hiorter, sv. dial. jort, motsv. d., nor. dial. hjort, isl. hjǫrtr, mnt. herte, harte, mnl. o. holl. hert (jfr HARTBEST), fht. hiruz, t. hirsch (jfr HIRSCHFÄNGARE), feng. heor(o)t, eng. hart; besläktat med lat. cervus, hjort, o. gr. κεραός, försedd med horn; till ieur. ker-, föreliggande i gr. κέρας (gen. –ατος), horn (jfr KARAT), i avljudsförh. till HORN; alltså eg.: den behornade; jfr HIND]
1) (individ av) hjortdjuret Cervus elaphus Lin., kronhjort, äv.: Dama dama Lin., dovhjort; äv. zool. allmännare, i sht ss. senare led i ssgr, om närstående hjortdjur, samt i pl. om (under)familjen (egentliga) hjortdjur; vanl., i sht i sg., bl. om (i sht vuxen) hanne av ifrågavarande djur, motsatt: hind; äv.: (maträtt av) kött l. stek av hjort. VarRerV 52 (1538). Såsom hiorten ropar effter ferskt watn, så ropar mijn siäl Gudh til tigh. Psalt. 42: 2 (Bib. 1541). Hiorten med sine skiöna grenige horn. Linné PVetA 1739, s. 9. Kalops af Hjort. Sjöberg Singstock 119 (1832). Det är i synnerhet under morgnar och aftnar samt vid kall väderlek, som man får höra hjorten bröla. Hahr HbJäg. 337 (1866); jfr HJORT-SKRI. 4Brehm 2: 12 (1921). — jfr AXIS-, DAM-, DOV-, GAFFEL-, HANN-, KAPITAL-, KRON-, MYSK-, PAMPAS-, SIKA-, SKOVEL-, SPETS-, UNG-, VIRGINIA-, ÄDEL-HJORT m. fl. — särsk.
a) (mera tillf.) i jämförelse, med tanke på hjortens snabbhet; förr äv. bildl. om snabb person; jfr HIND a, b. Naphtalj är en snaar hiort, och giffuer kostelighit taal. 1Mos. 49: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: snabb hind). Blif ni här; jag skal springa som en hjort efter vakten. Envallsson TokrolNatt. 64 (1791).
b) herald. om bild av hjort. En swart Hiort i hwijt Fäldt .. (betyder) Brunswijk och Wolffenbüttel. Rålamb 4: 91 (1690). Schlegel o. Klingspor Herald. 54 (1874).
c) idrott. oeg., i uttr. löpande hjort, vid skjutning användt, rörligt mål som liknar en springande hjort. PT 1912, nr 150 A, s. 3.
2) (†) i överförd anv.
a) [jfr HJORT-BAGGE] zool. i uttr. flygande hjorten, ekoxe. Linné MusReg. 81 (1754).
b) [jfr KISSAR, pl., o. sv. dial. hundar, pl., om hängen på sälg] om honhängen på bok. Linné Sk. 58 (1751; fr. Skåne).
Ssgr (till 1). Anm. Anledningen till nedan anförda växtnamn, som ofta äro bildade efter utländska, i sht tyska mönster, torde i allm. vara, att ifrågavarande växter ansetts vara eftersökta av hjortar, i sht när de sårats.
A: HJORT-BAGGE. [efter t. hirschkäfer; benämningen föranledd av att ekoxhannens överkäkar likna hjorthorn] (föga br.) zool. skalbaggen Lucanus cervus Fabr., ekoxe; jfr HJORT 2 a. Rebau NatH 1: 595 (1879). 3NF (1928). —
-BEN. [y. fsv. hiorta ben] —
-BLOD. (hjort- 1749 osv. hjorte- c. 1645—1739) IErici Colerus 2: 46 (c. 1645). ApotT 1698, s. 69. —
-BRUNST.
1) i sht jäg. jfr BRUNST 4. Dähnert 124 (1746).
2) [jfr motsv. bet. hos t. hirschbrunst; benämningen föranledd av att ifrågavarande svamp trotts vara begärlig för hjortar i sht under brunsttiden l. ansetts uppväxa ur hjortarnas under brunsttiden på marken fallna säd] (numera knappast br.) hjortsvamp. Hildebrand MagNat. 101 (1654). Lindgren Läkem. 114 (1919). —
-DJUR.
1) (†) kronhjort (l. dovhjort). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 11 (cit. fr. 1624). Ekeblad Bref 2: 320 (1662).
2) i sht zool. individ av den till ordningen partåiga hovdjur bland däggdjuren hörande familjen Cervidæ, innefattande egentliga hjortdjur (se nedan) o. myskdjur; i sht i pl. om hela denna familj. Egentliga hjortdjur, underfamiljen Cervinæ, innefattande bl. a. kron- o. dovhjort, rådjur, älg o. ren. Nilsson Fauna 1: 484 (1847). —
-FOT. (hjort- 1749 osv. hjorta- c. 1730. hjorte- 1551—c. 1645) GripshR 1551. —
-FÄNG, n. (†) hjortjakt. Hildebrand MagNat. 152 (1654). —
-HAGE. (i sht förr) hjortpark. Lundin NSthm 726 (1890). Östergren (1927). —
-HALS. särsk. veter. o. hippol. oeg., benämning på ett slags om hjortens hals påminnande form (hållning) av hästhals varvid halsens undre rand (”strupranden”) är kraftigt framskjutande (konvex) o. halsen vanl. hålles i nästan lodrät (o. huvudet i vågrät) riktning; jfr -SJUKA. Florman HästKänned. 85 (1794). Schmidt Hästbedömn. 46 (1928). —
-HANDSKE. hjortskinnshandske. BoupptSthm 1673, s. 4 b (1672). —
-HANNE. (mindre br.) Kalm Resa 1: 223 (1753). ÖoL (1852). —
-HINDS-HUD. (†) hud av hind. VRP 1697, s. 313. —
-HJÄRTA. (hjort- 1698 osv. hjorte- 1578—1739) Sjöberg Singstock 120 (1832). särsk. (†) i uttr. ben av hjorthjärta(t), = -KORS. BOlavi 46 a (1578). ApotT 1739, s. 55. —
-HJÄRTE-BEN. (†) = -KORS. BOlavi 4 a (1578). ApotT 1739, s. G 2 a. —
-HJÄRTE-VATTEN. (-hjärt- 1739. -hjärte- c. 1750) (†) läkemedel i flytande form, beredt av ”hjortkors”. ApotT 1739, s. 4. Ehrhart Beitr. 4: 106 (cit. fr. c. 1750). —
-HONA. (knappast br.) hind. Linné Sk. 366 (1751). Klint (1906). —
-HORN, se d. o. —
-HUD. (hjort- 1547 osv. hjorta- 1640. hjorte- 1573—1702. hjorts- 1668 (: Hiortz Hudz tröija)) [fsv. hiorta hudh] G1R 18: 707 (1547). Auerbach (1909).
Ssgr: hjorthuds-byxor, pl. (förr) BoupptSthm 7/4 1673. PH 6: 4368 (1756).
-handske. hjortskinnshandske. BoupptSthm 1672, s. 10 b (1670).
-tröja. (förr) BoupptSthm 30/1 1668.
-var, n. (förr) Hoffdebolster .. med Nyett Semst (dvs. sämskat) Hiortthudzwaer. GripshInvent. 1555. —
-HUVUD. (hjort- 1804 osv. hjorte- 1547—1588) [fsv. hiorta hovudh] särsk. herald. GripshR 1547—48. HSH 10: 76 (1588). —
-ISTER. (hjort- 1675 osv. hjorta- 1674. hjorte- 1578) BOlavi 125 a (1578). Amer. 11 (1675). —
-JAKT. —
-KALV. [fsv. hiortkalver] unge av hjort(djur); i sht om hannkalv, motsatt: hindkalv. Carl XI AlmAnt. 300 (1694). —
-KLÖV. Lind (1749). —
-KNAPPAR, pl. (†) hjorts testiklar. Lind 1: 795 (1749). —
-KO. (hjort- 1699—1891. hjorte- 1640) (numera knappast br.) hona av hjort: hind. Linc. (1640; under hinn). WoJ (1891; angivet ss. mindre vanl. än ”hind”). —
-KORS. (†) om ett korsformigt, benhårdt brosk i hjärtat på mycket gamla hjortar; jfr BEN, sbst.1 I 3 a, samt -HJÄRTA slutet, -HJÄRTE-BEN. 2NF 20: 862 (1914; angivet ss. brukat i ä. tid). —
-KULA. (numera knappast br.) hjortsvamp. Lindgren Läkem. 114 (1919). —
-KÖTT. (hjort- 1690 osv. hjorta- 1623—c. 1645. hjorte- 1642—1732) NSvBibl. I. 2: 104 (1623). —
-LINA. (förr) lina avsedd att användas vid fångst av hjort; jfr HJORTE-GARN. SkeppsgR 1541. —
-LUNGA. IErici Colerus 2: 379 (c. 1645). —
-LUNGÖRT. (-lunge-) (†) örten Pulmonaria angustifolia Lin., smalbladig lungört. Franckenius Spec. D 2 a (1659). —
-LÄDER. (hjort- 1740 osv. hjorte- 1675—1677 (: Hiorte Läders hanskar)) jfr -SKINN. Schouten Siam 46 (1675). (Ekenberg o.) Landin 599 (1893).
Ssg: hjortläders-handske. (-läder- 1852. -läders- 1677 osv.) hjortskinnshandske. BoupptSthm 24/7 1677. —
-MYNTA, r. l. f. bot. örten Preslia cervina (Lin.) Fr. Svensson Kulturv. 475 (1893). —
-MÄRG. (hjort- 1698 osv. hjorta- c. 1645. hjorte- c. 1645—1690) [fsv. hiorta märgher] märg i benpipor hos hjort. IErici Colerus 2: 378 (c. 1645). ApotT 1698, s. 49. —
-OXE. (numera knappast br.) hannhjort. Nilsson Fauna 1: 296 (1820). Björkman (1889). —
-PARK. (i sht förr) inhägnad jaktpark (”djurgård”) där hjortar hållas. SvTyHlex. (1851). Östergren (1927; med hänv. till hjorthage). —
-PASTEJ. (i sht förr) kok. Rålamb 14: 114 (1690). —
-PES. (†) penis av hjort. ApotT 1698, s. 58. Därs. 1739, s. 56. —
-POLEJA. (hjort- c. 1645. hjorte- 1659) (†) hjortmynta; möjl. äv. om örten Origanum Dictamnus Lin. IErici Colerus 1: 75 (c. 1645). Franckenius Spec. B 3 b (1659). —
-ROT. (hjort- c. 1870. hjorte- 1638—1757) [jfr (ä.) t. hirschwurz, bl. a. om arter av släktet Laserpitium Lin.; jfr BHesselman i MélangVising 220 f., 223 ff. (1925)] (†) namn på örter av familjen Umbelliferæ.
a) Laserpitium latifolium Lin., spenört; äv. i uttr. vit hjortrot. Franckenius Spec. B 2 b (1638). Hildebrand MagNat. 129 (1654).
b) i uttr. svart hjortrot, Daucus Carota Lin. f. silvestris (Murr.) Hoffm., vild morot. Franckenius Spec. B 4 a (1638). Serenius Iiii 4 b (1757). —
-SADEL. kok. (maträtt bestående av stekt) ”sadel” av hjort. Hagdahl Kok. 643 (1879). —
-SENA. (hjort- 1809 osv. hjorte- 1675) sena av hjort. Amer. 11 (1675). Drake Töpfer 28 (1850). —
-SJUKA. (numera föga br.) veter. benämning på ett slags i sht hos hästar o. mindre idisslare förekommande sjukdom (kramp) varvid halsen hålles stelt uppåtböjd ss. en hjorthals; jfr -HALS. Florman Abildgaard 59 (1792). SvJordbrB HusdjSj. (1920; med hänv. till stelkramp). —
-SKINN. hud av kron- o. dovhjort samt rådjur. Stiernman Com. 2: 232 (1639).
Ssgr: hjortskinns-byxor, pl. (förr) Lind (1749).
-handske. Lind (1749). —
-SKRI. jäg. om hjortens läte under brunsttiden. Björkman (1889). —
-SLÄKTE(T). (hjort- 1820 osv. hjorte- 1789) zool. det till familjen hjortdjur hörande släktet Cervus Lin., innefattande bl. a. kronhjort, enligt viss namngivning äv. dovhjort, förr äv. rådjur, älg o. ren. Nilsson Fauna 1: 273 (1820). jfr (†): När de Arabiske Naturkännare omtala skogsoxar, eller närmare, skogs-hjordar, mena de icke vildoxar, utan hjorte- eller Antilope-slägten (dvs. hjort- resp. antilopdjur). Ödmann StrSaml. 4: 23 (1789). —
-SPRÅNG.
1) (mera tillf.) språng (hopp) av hjort; äv. oeg., om språng som liknar en hjorts, väldigt språng. Klippenfelt (stod), efter ett riktigt hjortsprång, midt i högen. Sparre Sjökad. 13 (1850).
2) konkret.
a) [efter t. hirschsprung] (†) benämning på ett ben i hjortens fot: språngben. Wikforss 1: 830 (1804). Dalin (1852).
b) [jfr d. hjortespring i samma bet., ävensom -BRUNST 2] (folkligt i vissa trakter) hjortsvamp. Lindgren Läkem. (1891). —
-SPÅR. jäg. Lind 1: 1081 (1749). —
-STEK, r. l. m. i sht kok. Kockeb. A 4 a (1650). —
-STEN. (hjort- 1747. hjorte- c. 1613) (†) om förhårdnade bildningar hos hjort, förr använda i folkmedicinen.
a) bezoar i matsmältningsorganen. Wallerius Min. 417 (1747).
b) förhårdnad avsöndring i ögonvrårna. Forsius Min. 182 (c. 1613). Wallerius Min. 418 (1747). —
-STÅND. jäg.
a) ställe l. område där hjortar uppehålla sig under längre tid. Lind (1749).
b) samling l. flock av hjortar. Hahr HbJäg. 339 (1866). —
-SVAMP. [jfr -BRUNST 2] den på trädrötter, i sht i barrskogar, växande, tryffelliknande svampen Elaphomyces granulatus Fr., i sht förr (under namnet Boletus cervinus) använd i (folk)medicinen. Schroderus Comenius 141 (1639). ApotT 1698, s. 11. Ymer 1909, s. 204. —
-SVANS. —
-TALG. (hjort- 1690 osv. hjorta- 1642—c. 1645. hjorte- 1578—1680) BOlavi 29 a (1578). Lindgren Läkem. 113 (1919). —
-TRÖST. [möjl. förvrängning av (ä.) t. hirschdost; jfr DOSTA 3] (†) örten Eupatorium cannabinum Lin., floxört; jfr -VÄPPLING. Liljeblad Fl. 456 (1816). Ahlman (1872). —
-TUNGA. (hjort- 1639 osv. hjorta- c. 1550—1642. hjorte- 1578—1797) [fsv. hiorta tunga]
1) tunga hos hjort. NSvBibl. I. 2: 102 (1623).
2) ormbunken Scolopendrium officinale (Ehrh.) DC. (med blad liknande en hjorttunga i bet. 1); förr äv. innefattande (l. förväxlad med) ormbunken Ceterach officinarum Willd. 2LinkBiblH 4: 81 (c. 1550). Kindberg SvNamn 37 (1905).
Ssgr (till -TUNGA 2): hjorttunge-blad. [fsv. hiorta tungo bladh] Bromelius Lup. 72 (1687).
-gräs. (-tung- 1698. -tunge- 1675. -tungo- 1578) (†) hjorttunga. BOlavi 54 b (1578). ApotT 1698, s. P 1 a.
-vatten. (-tungo-) (†) dekokt på hjorttunga. BOlavi 4 b (1578).
-ört. (-tunge-) (†) hjorttunga. Månsson Åderlåt. 151 (1642). —
-VIVEL. (†) skalbagge av släktet Prionus Fabr.? Linné MusReg. 82 (1754). —
-VÄPPLING. (hjort- 1757. hjorte- 1694) (†) = -TRÖST. Bromelius Chl. 28 (1694). Serenius Iiii 4 b (1757). —
-ÖRT. (hjort- 1685. hjorte- 1694) [möjl. efter t. gemswurz o. d. (jfr GÄMS), benämning på vissa fibleväxter] (†) örten Arnica montana Lin., hästfibla. Rudbeck HortBot. 4 (1685). Bromelius Chl. 3 (1694).
B (†): HJORTA-FOT, se A. —
-HORN, se HJORT-HORN. —
-HUD, -ISTER, -KÖTT, -MÄRG, -TALG, -TUNGA, se A.
C (†): HJORTE-BLOD, se A. —
-BLOMMA, f. örten Adonis autumnalis Lin., höstadonis, gossen i det gröna. Rudbeck HortBot. 40 (1685). —
-FOT, se A. —
-GARN. nät för fångst av hjort; jfr HJORT-LINA. SkeppsgR 1545. —
-HJÄRTA, se A. —
-HORN, se HJORTHORN. —
-HUD, -HUVUD, -ISTER, -KO, -KÖTT, -LÄDER, se A. —
-MAT. örten Myosotis palustris Lin., förgätmigej. Tillandz B 5 b (1683). —
-MÄRG, -POLEJA, -ROT, -SENA, -SLÄKTE(T), -STEN, -TALG, -TUNGA, -VÄPPLING, -ÖRT, se A.
D (†): HJORTS-HUDS-TRÖJA, se A.
Avledn.: HJORTINNA, f. l. r. (†) hind. Lundberg Paulson Erasmus 56 (1728). Lind (1738, 1749; under hinde).

 

Spalt H 988 band 11, 1931

Webbansvarig