HISPANER hispa4ner, förr äv. HISPANIER, m.||ig.; best. -n: pl. =; förr äv. HISPANJOR, m.||ig.; pl. -er.
 Ordformer
(-ner 1679 osv. -nier 1550—1691. -nior 1679)
 
 
 
 Etymologi
[efter lat. hispanus, spansk, till stammen i lat. Hispania, Spanien, i Sv. förr äv. kallat Hispanien (G1R 2: 16 (1525), Rudbeck Atl. 3: 327 (1698)). Med avs. på formen hispanier jfr t. hispanier. Formen hispanior beror på inflytande från SPANJOR] 
 
 
 
2) i fråga om antika förh.: invånare på Pyreneiska halvön. Rydberg Sägn. 2 (1874). 3NF (1928). 
 
   
Spalt H 954  band 11, 1931
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se