Publicerad 1930 Lämna synpunkter HALKA, sbst.2, r. l. f.; pl. -or. Etymologi [till HALKA, v.] (†) halkning. Gosselman Col. 2: 19 (1828). Dens. SAmer. 46 (1842). Spalt H 75 band 11, 1930 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
