Publicerad 1929 Lämna synpunkter GRYMT grym4t, n.; best. -et; pl. (konkretare) =. vbalsbst. till GRYMTA: grymtande; äv. konkretare: grymtande läte. CFDahlgren 3: 262 (1828). Då och då hördes ifrån stian ett sakta, trefligt grymt. Almqvist Grimst. 21 (1839). Karlfeldt FridLustg. 79 (1901). Spalt G 1089 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
