| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLÄNTA glän3ta2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
(bygdemålsfärgat i Skåne o. Smål., föga br.) glada. Wahlström ExkFauna 41 (1861). EHemberg i Jäg. 1897, 2: 40. Ericson Fågelkås. 2: 95 (1907).
Spalt G 619 band 10, 1929