Publicerad 1926 Lämna synpunkter -FÄNG, adj. Etymologi [fsv. -fænger (fafænger), vbaladj. till FÅ, v.; jfr FÅFÄNG] ss. senare led i ssgr; eg.: som får l. griper (jfr FÅ, v. 1, 5—8); jfr BRÅD-, ELD-, FÅ-FÄNG. Spalt F 2109 band 9, 1926 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
