frynt | SAOB

Publicerad 1926

FRYNT, m.

Ordformer

(frijndt 1528. fryndt 1555—1557 (: fryndtz, gen.). frynt(t) 1529—1556)

Etymologi

[fsv. frynt; av mnt. vrunt, vän, motsv. t. freund (se FRÄNDE); jfr BEFRYNDA, BEFRYNDAD, FRYNTLIG, FRYNTSKAP]

(†) vän; motsatt: fiende. GR 5: 174 (1528). Huru han .. sig för frynt eller fienth emott oss bewise wele. Därs. 6: 102 (1529). Därs. 27: 284 (1557).

Spalt F 1626 band 8, 1926

Webbansvarig