Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EPIDERMIS ep1idær4mis l. e1p-, r. (f. Dalin (1850), Lundell); i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[i sista hand av lat. epidermis, gr. ἐπιδερμίς, överhud, av ἐπί, på (se EPI-), o. δέρμα, hud (jfr DERMATOLOGI)]
anat. benämning på det över läderhuden sittande, hornartade lagret av (djur- l. människo)hud; överhud. Epidermis är genombårad af en mängd små hål, genom hvilka dels håren gå ut, och dels utdunstningsämnet utsläppes. Berzelius Kemi 6: 349 (1830). Hammarsten Fysiol. kemi 72 (1883). — särsk. bot. i utvidgad anv., om överhudsvävnad hos växterna. Berzelius Kemi 4: 563 (1827). Rebau NaturH 2: 31 (1879).
Ssgr: EPIDERMIS-BILDNING. konkret. De olika epidermisbildningarna, hår, naglar o. s. v. Hammarsten Fysiol. kemi 436 (1883). —
-CELL. —
-FJÄLL.
Avledn.: EPIDERMAL, adj. (†) epidermoidal. Sundström Huxley 36 (1874). —
EPIDERMATISK, adj. (†) epidermoidal. Hygiea 1853, s. 28. —
EPIDERMISK, adj. (†) epidermoidal. Hygiea 1853, s. 28, 29. G. Dalin (1871). —
EPIDERMOIDAL, adj. BotN 1882, s. 160.

 

Spalt E 689 band 7, 1922

Webbansvarig