Publicerad 1920 Lämna synpunkter EHURUSKÖNT, konj. Ordformer (e huru skönt) Etymologi [av EHURU I 2 a o. SKÖNT, adv.; jfr E-, pref.1 5 d; jfr äv. ÄNSKÖNT samt t. obschon; jfr äv. fr. bien que] (†) ehuru, fastän. Växiö domk. arkiv 1650, nr 24. Spalt E 344 band 7, 1920 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
