Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DARRLING dar3liŋ2, r. (l. m.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af t. darrling, af darren (se DARRA, v.2)]
(numera föga br.) bergv. ”kienstycke” ur hvilket blyet o. silfret gm darrning utdrifvits; jfr DARR-KOPPAR. Rinman 1: 417 (1788).

 

Spalt D 381 band 6, 1907

Webbansvarig