bjäla | SAOB

Publicerad 1912

BJÄLA, f.

Etymologi

[till BJÄLA, v.; jfr sv. dial. bjala, skvallerbytta (Nilén Allmogem. i Sörb. (1879))]

(†) person som är lösmynt, pladdrar l. skvallrar. Biäla .. den såm aldrigh kan hålla vthi sigh någhot lönlighit. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630).

Spalt B 2933 band 4, 1912

Webbansvarig