BIGJORDING, m.
 Etymologi
[jfr d. bygjortel, bälte med fickor l. vidfäst pung (Kalkar), mnt. bigordel, ä. t. beigürtel, pung vid gördeln; se BI-, prefix1 2, o. GJORDING, gördel] 
 
 
 
(†) sannol.: vid gördeln fäst pung. En bygiording aff Elgzhud. Skråordn. 319 (1546). 
 
   
Spalt B 2486  band 4, 1909
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se