bettel | SAOB

Publicerad 1908

BETTEL, sbst.1

Etymologi

[jfr ordparen KRÅNGEL: KRÅNGLA, RUMMEL: RUMLA m. fl.]

(†) vbalsbst. till BETTLA, v.1: bettlande, tiggeri. Mannen, som frisk var, måste sökia sig födan med arbete, eller bettel. Växiö domk. akt. 1737, nr 255.

Ssgr se under BETTLA, v.1

Spalt B 2108 band 4, 1908

Webbansvarig