BESPRÅK, n.
 Etymologi
[med anslutning till SPRÅK sannol. efter holl. besprek (holl. dial. bespraak), vbalsbst. till bespreken (se BESPRÅKA I); jfr mnt. besprake, f. samt BISPRÅK] 
 
 
 
(†) aftal, öfverenskommelse. Ett specialt Accord och Bespråk. Risingh Kiöph. 62 (1669). 
 
   
Spalt B 1623  band 3, 1906
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se