behäng | SAOB

Publicerad 1902

BEHÄNG (l. BEHÄNGE?), n.; best. -et.

Etymologi

[af t. behäng(e); jfr t. behang, holl. behang samt BEHÄNGA; jfr äfv. ANHÄNGE, FÖRHÄNG(E), GEHÄNG(E), PÅHÄNG m. fl. samt HÄNGE]

(†) bonad af tyg o. d. hvarmed vägg osv. är behängd; draperi. Öfwer Himmelen eller behänget. Rel. öfv. C. XI:s begrafn. 1697, s. B 1 a.

Spalt B 901 band 3, 1902

Webbansvarig