Publicerad 1900 Lämna synpunkter ANTASTBAR an3tast~ba2r, äfv. 3~20, adj. -are. som kan antastas. — särsk. till ANTASTA 6. (Ett) metodologiskt antastbart (argument). Vannérus Wundts psyk. 495 (1896). SD 1896, nr 15, s. 5. — jfr OANTASTBAR. Spalt A 1872 band 2, 1900 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
