Publicerad 1898 Lämna synpunkter ANGRIPLIGHET an3gri1plig~he2t, äfv. aŋ3-, äfv. 3~201, r. l. f.; best. -en. egenskap(en) att vara angriplig. Wenström (1891). — särsk. till ANGRIPLIG 2 c. Tekn. tidskr. 1877, s. 139. Föroreningar .. genom kärlväggarnes angriplighet. K. Sondén i Tekn. tidskr. 1893, A. K. s. 73. Spalt A 1438 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
