Publicerad 1898 Lämna synpunkter ANBRÄCKA, v. Etymologi [efter t. anbrechen; jfr AN, adv. II 4, o. BRÄCKA, v.1; jfr äfv. d. anbrække, holl. aanbreken] (†) = ANBRYTA 2. Den anbräckande dagen. Ekeberg Ostind. r. 6 (1773); jfr DAGBRÄCKNING. Spalt A 1274 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
