Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSMÄLLA a3v~smäl2a, v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. SMÄLLA, v.). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. afsmælde]
I. intr.: med smäll l. knall afbrinna l. gå af. Heinrich (1814).
a) om skott. Han hörde skottet afsmälla. G. Thomée enl. Kindblad (1867).
b) om skjutvapen. Pistoler afsmällde. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 144 (1833). Dalin (1850).
c) om explosiva ämnen o. d. Våra öron döfvades af .. raketernas afsmällande. Kindblad (1867).
II. tr.: med smäll l. knall aflossa l. afskjuta l. affyra. Dähnert (1784). — obj. är
a) skott. Lindfors (1815). Dalin (1850). Ett skott afsmäldes. Möller i Kongo 1: 72 (1887).
b) skjutvapen. Lindfors (1815). Almqvist (1842).
c) explosiva ämnen o. d. Afsmälla knallhattar.
Anm. I alla bet. hellre (utom i part.) SMÄLLA AF.

 

Spalt A 551 band 1, 1898

Webbansvarig