SAOB

Meny

  • Hem
  • Fritextsök
  • Om
    • Om ordboken
    • Redaktionen
    • Om webbplatsen
    • Historik
    • SAOB är inte SAOL
    • Köp SAOB
  • Hjälp
    • Att läsa ordboken
    • Uttal
    • Sökhjälp
    • Vanliga frågor
    • Förkortningar
    • Källförteckning
  • Kontakt
Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄCK väk4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[avledn. av VÄCKA, v.1, l. elliptiskt för VÄCK-SKALL]
(numera mindre br.) väckskall. Då hördes ett par dofva väck långt bort. Norlin JagtSkärgL 11 (1894). Så där, nu började skallet med grova och jämna väck. Johansson RödaHuv. 1: 52 (1917). Östergren (1968).

 

Spalt V 1826 band 38, 2019

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
lista former moment
Upp
   vårlig adv.
   vårta sbst.
   vårtavel sbst.
   våt adj.
   våtsäck sbst.
   vått ↩
   väbel sbst.
   väck sbst.
   väck adv.
   väcka v. 1
   väcka v. 2
   väckan ↩
   väckande ↩
   väckande ↩
   väckelse sbst.
Ned
 
   väck
 
© 2025 Svenska Akademien
  • Kontakt
  • Om cookies
  • In English