Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALSLUNGA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(val- (w-) 16911906. vall- (w-) 16861872; se för övr. SLUNGA, sbst.)
Etymologi
[litterärt lån av fvn. val-sløngva; jfr d. valslynge; ssg av VAL, sbst.5, o. SLUNGA, sbst., förleden dock i sv. åtm. delvis ansluten till VALL, sbst.2]
(†) kastmaskin (se d. o. 1 a); jfr slunga, sbst. 2 e. Medan fienden war på längre håll, hade (i forna tider) Wall-slungorne god wärkan med sig. LMil. 2: Föret. 26 b (1686). Ett stycke nedåt stranden hade (under Stockholms belägring på drottning Margaretas tid) herr Abraham Brodersson låtit resa en valslunga. Lundegård DrMarg. 2: 122 (1906). jfr Verelius 281 (1681).

 

Spalt V 185 band 37, 2014

Webbansvarig