Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRUM trum4, sbst.2, n. (Broman Glys. 1: 766 (c. 1730) osv.) ((†) m. Hildebrand MagNat. 176 (1650), Möller (1807)); best. trummet; pl. (†) trummar Hildebrand MagNat. 176 (1650); trummer Wallner Kol. 49 (1746: Koltrum(m)er).
(numera föga br.) (stycke av) stock (se STOCK, sbst.1 1) o. d., klabb. Hildebrand MagNat. 176 (1650; om bistock). Man tager (vid tillverkning av fällor) en qwistfull medelmåttig stor gran, hugger ther af et trum, så lagandes at wid bägge ändar af trumet, 2: st: goda qwistar .. blifwa qware wid träet. Broman Glys. 3: 349 (c. 1740). Då jag mätte huggenas bredd så fann jag att på tjocka stammar minst 1 ⁄ 6 och på smalare minst 1 ⁄ 12 bortgick i spån af hwarje 3 fots lång trum. LfF 1842, s. 280. VästmFmÅ 14: 33 (1924).
Särsk. förb.: trumma av. (†) kapa av (trädstam). Swedberg Ordab. (1725). Nu .. skulle troligen ingen huggare vilja stå och trumma af träden, vare sig vid fällning eller kapning. Skogvakt. 1893, s. 49. Östergren (1961). jfr avtrumma.
Spalt T 2691 band 35, 2008