Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYLL, sbst.2, r. l. m.
Etymologi
[sv. dial. sull, syll, motsv. fvn. sullr, böld, nor. svull, nor. dial. svoll, mlt. svul; jfr äv. avljudande mlt. swel, swill, nl. gezwel, feng. geswell, alla med bet.: svulst, böld; till SVÄLLA, v.]
(†) konkret: svullnad l. svulst l. böld o. d. Haft god hälsa til näst för Juhlen tå hon ansattes af struma, från hwilken hon wäl frälstes, men stannade i en stark syll öf(we)r Lifwet. UmeåLandsförsKyrkob. (1763).

 

Spalt S 15525 band 33, 2000

Webbansvarig