Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUDS, sbst.2, r. l. m.
Ordformer
(stutz- 1671 (: Stutz vhr))
Etymologi
[jfr d. studs, kort rörstycke; av t. stutzen, stutz, stutze, stump (se STUTS, sbst.3); nära samhörigt med STUDSA, v.2, o. eg. med bet.: ngt upprättstående]
i fråga om ngt som är jämförelsevis kort o. upprättstående; anträffat bl. ss. förled i ssg.
Ssg (†): STUDS-UR. = studsare, sbst.3 II. BoupptSthm 1671, s. 1782.

 

Spalt S 13220 band 31, 1993

Webbansvarig