Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STALPIG stal3pig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[samhörigt med STALPA l. möjl. ombildning av STAPPLIG]
(föga br.) stel l. klumpig l. stapplande o. d. Han talade en långsam och stalpig franska, som jag skamfullt kände mig bäst förstå. Lundh FörfResa 1: 180 (1924).

 

Spalt S 10868 band 30, 1986

Webbansvarig