Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPEJARE späj3are2, sbst.2, om person m. (//ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. spejarna (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.), äv. (numera nästan bl. i Finl.) spejarena (Hagberg Shaksp. 4: 216 (1848) osv.) ((†) spejarenar Jos. 6: 23 (Bib. 1541), FormPuerColl. A 8 b (1579)).
1) person (man) med uppgift att speja (se SPEJA, v.2 1) l. spana l. spionera l. kunskapa o. dyl. l. att utspeja l. uppspana ngn l. ngt (jfr SPEJA, v.2 2), spanare l. spion l. kunskapare l. rekognosör; i sht (mil.) motsv. SPEJA, v.2 1 a, i fråga om militär rekognoseringsverksamhet o. d., spanare (se d. o. I 3); äv. bildl. G1R 2: 192 (1525). Iagh hade mina speiare altid som skulle seÿa migh huru siukdomen sigh hade med henne. VDAkt. 1657, s. 102. Baronowitz af Oginskis armee war commenderat med 500 hästar att anfalla Fältherren Sapieha .., men hans dessein (dvs. plan) blef af en till fånga tagen Speior (sannol. felaktigt för speiar) uptächt och hindradt. KKD 8: 8 (1702). Swen Elfssons hustru höll just på att grädda bröd i ugnen. Gustaf (Vasa) stod bredwid och wärmde sig, då spejarna stego in och började fråga och tala om flyktingen. Fryxell Ber. 3: 16 (1828). Anholm Norm. 162 (1898; bildl.). Åtminstone en och annan nitisk rektor följde väl .. det utländska förfaringssättet att i varje kamratgrupp utse en spejare, som skulle .. anmäla dem som .. uppförde sig olämpligt. ÅbSvUndH 1: 19 (1921). (För spaning) kan det vara lämpligt att sända ut patrull eller enskilda soldater (spejare, sambandskarlar). InfRegl. 1939, 2: 214 (1942). Strömholm Fält. 74 (1977). — jfr FÖR-, LANDS-SPEJARE. — särsk. (†) i speciellare anv., om drevkarl med uppgift att söka upp o. till skytt l. skyttar driva fram skogsfågel. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 60 (1868).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (numera föga br.) scout (se d. o. 2). Beckman SprL 158 (1918; ss. förslag till svenskt ersättningsord för scout).
3) (numera bl. mera tillf.) oeg., om djur med uppgift liknande den en spejare (i bet. 1) har. Innan .. (plundringståget) begynnes, hafva myrorna .. genom spejare underrättat sig om det fiendtliga nästets läge, o. s. v. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 122 (1886). Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 85 (1932).
4) [efter motsv. anv. av eng. scout; jfr 2] (om ä. förh. i Engl.) rekognoserings- l. spaningsfartyg. Hedin Pol 2: 58 (1911).
(1) -BLICK. [jfr t. späherblick] (i sht i vitter stil) om spejares (skarpa) blick (se blick, sbst.1 2 a, 3); spejande blick; äv. bildl. Arnell Scott Sjöfr. 7 (1829; bildl.). Då och då en spejarblick / Ingeborg af Yngve fick. Ling Tirf. 1: 67 (1836). Rundgren Minn. 3: 66 (1867, 1888; bildl.). —
(1, 4) -FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) rekognoseringsfartyg, spaningsfartyg. Lind (1738; under späh-schiff). KrigVAT 1856, s. 608. —
(1) -HANTVERK~02 l. ~20. (numera föga br.) i sg. best., om spejares sysselsättning. Fryxell Ber. 10: 322 (1842). —
(1) -KEDJA. kedja (se kedja, sbst. 3 a γ) av spejare; särsk. om kedja av spioner. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 259 (1834). —
(1) -KONST. (numera mindre br.) konst (se d. o. 1, 3 e) att speja, förmåga l. skicklighet i att speja. Ling As. 594 (1833). Leijonhufvud Minnesant. 100 (1836). —
-KÅR.
1) (i skildring av ä. förh. i Nordamerika) till 1: kår (se kår, sbst.3 2 b) av spejare. Zilliacus Indiankr. 169 (1898).
(1) -PATRULL. [jfr t. spähpatrouille] (föga br.) spaningspatrull. Agge SvartTj. 191 (1935). SAOL (1973). —
(2) -POJKE. [jfr nor. speidergutt] (numera föga br.) pojkscout; jfr -gosse. SvD(B) 1927, nr 184, s. 3. —
(1 (o. 3)) -POST.
1) av spejare bemannad post (se post, sbst.2 2); äv. i fråga om djur. SvNat. 1916, s. 6 (i fråga om falk). Malmberg Werfel 40Dag. 228 (1935).
2) (föga br.) postering (se postering, sbst.1 3) bestående av spejare; jfr post, sbst.2 6. Knöppel Barb. 210 (1916). —
(1) -TJÄNST. (numera föga br.) militär spaningstjänst. Anvisningar i spejartjänst. Lovén BadenPowell (1903; boktitel). —
(1) -TORN. torn för spejare, utkikstorn; äv. oeg., om plats som tjänar ss. utkikspunkt. Fallström Vildr. 84 (1892). TurÅ 1950, s. 298 (oeg.). —
(1) -ÖGA. [jfr t. späherauge] om spejares (skarpa) öga l. om spejande öga; äv. bildl. Sparre Frisegl. 3: 342 (1832). Hagberg Shaksp. 3: 58 (1848; bildl.).
SPEJERSKA, f. till 1: kvinnlig spejare; äv. bildl.; jfr spejarinna. Linc. (1640; under speculatrix). Eklund Värld 34 (1934; bildl.).
Spalt S 9317 band 29, 1983