| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOMNA som3na2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE.
I. intr.
1) falla i sömn l. slummer; gripas l. överraskas av sömn(en); ngn gg äv. med subj. betecknande ögon. Somna vid arbetet. Somna under konserten. Ha svårt att somna. Luk. 8: 23 (NT 1526). Vårtt kriigzfolck (skall) granneligen vachte siig, att the icke drijcke siig druckne .. så att the somne opå vachten. G1R 25: 283 (1555). En (av dryckeskämparna) geer op andan, och alt; en somnar, och kijfwar en annan. Stiernhielm Herc. 241 (1648, 1668). Movitz går til nästa krogen, / Borgar där förnöjd et krus, / Tar et rus .., / Somnar vid et sex-örs ljus. Bellman (BellmS) 1: 101 (c. 1771, 1790). När vi sent om qvällen ankommo till Leksands prestgård, var jag så trött, att jag ohjelpligen somnade på min stol, medan man dröjde några minuter med qvällsmaten. Hyltén-Cavallius Lif 49 (c. 1880). Hans ögon hade verkligen fallit ihop och somnat. Heidenstam Folkung. 1: 16 (1905). Det dröjde en god stund innan Bo somnade. Hedberg VackrTänd. 63 (1943). — jfr AV-, BORT-, IN-, TVÄR-SOMNA. — särsk.
a) i uttr. ngn somnar (i)från ngt (äv. utgörande särsk. förb. med obj., med huvudtrycket på (i)från), betecknande att ngn somnar mitt under det han gör ngt l. att ngn somnar o. därigm försummar l. underlåter att göra ngt l. att ngn somnar o. därigm kommer ifrån l. undslipper ngt (jfr 2 a); äv. i uttr. ngn somnar (i)från ngn, betecknande att ngn somnar o. därigm undkommer l. försummar l. slipper ifrån ngn o. d.; äv. bildl. (jfr 2 c). Somna ifrån arbetet. Weste (1807). Jag somnade ifrån deras prat. Dens. FörslSAOB (c. 1817). De tre förtrognaste (av Jesu lärjungar) somnade ifrån honom under hans qvalfullaste stunder. Thomander 2: 38 (1829). (Mamsell) understår sej inte att lägga bort den der prydnaden (dvs. en bild i en medaljong som visar att hon varit barnhusbarn). Den är bra att ha ibland, som en liten väckareklocka, när mamsell somnar från sina pligter. Jolin Barnhusb. 8 (1849). Om jag vågat, skulle jag smugit upp för att höra, om ni somnat båda från (den väntande) måltiden. Scholander I. 2: 109 (c. 1870). (Han) låg .. en stund och tänkte på det, som han hade hört .., men han somnade snart ifrån alltsammans. Lagerlöf Holg. 2: 45 (1907). Den fjortonåring som passade .. (en liten gosse) kunde somna ifrån honom. Edqvist Eldfl. 225 (1964). jfr: (Vårdslöshet med eld) är (bl. a.): at .. (man) hafwer lius wid säng, och somnar ther ifrån. BB 24: 1 (Lag 1734).
b) (†) i uttr. somna sin kos, somna (o. förlora allt medvetande om omgivningen); jfr KOSA, sbst.2 II 2. Forsius Phys. 155 (1611).
c) (i sht i vitter stil) i p. pf.: insomnad; äv. substantiverat; i sht förr äv. i uttr. vara somnad, ha (in)somnat. Linc. Tttt 3 b (1640). Nattgammal is tro icke, ej vårdags snö, / ej somnad orm, ej talet af knäsatt mö. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Sitt svärd .. under örat den trötta (natt-)gästen gömmer, / snart äfven han är somnad. Sturzen-Becker 4: 175 (1862). Somnad över boken. Östergren (1943). Men det finns dagar / då fågelsången tystnar, / då hjärtat lyser blekt, / en nattlampa, en somnads, / i sneda morgonsolen. Lindegren Vint. 27 (1954).
d) (i vitter stil) med innehållsobj.; jfr 2 b. (Gossen) hade .., efter att ostraffad hafva begått alla möjliga dumheter, .. lagt sig för ankar under soffan och somnat oskuldens sömn. Topelius Vint. I. 2: 254 (1862, 1880).
2) i oeg. l. bildl. anv. (jfr 3).
a) (vard.) bli medvetslös, svimma; särsk. i de särsk. förb. SOMNA AV, IN. Jag fick ett slag på hakan, så att jag somnade, sa sjömannen till poliskonstapeln.
b) (i vitter l. högre stil) dö (i sht med tanke på lugn o. stilla död), avlida, insomna, avsomna; i sht i uttr. somna hädan l. hän (jfr c), gå bort, avlida; i sht förr äv. i uttr. somna i döden l. Herranom l. Herran, gå bort, avlida; äv. dels i anv. motsv. 1 b o. d, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c γ); jfr 3. (Stefanus) ropadhe medh högha röst (när han stenades), Herre räkna them icke thenna synden, Och när han hadhe thet sagt somnadhe han j herranom. Apg. 7: 60 (NT 1526; Bib. 1917: avsomnade han). Han fick ey see sin död, men somnad’ hädan tyst. Runius (SVS) 1: 188 (1707). I dag inlopp underrättelse från Stockholm, att Lorenzo Hammarschöld i går morgons somnat ifrån allt skriftställeri. Törneros (SVS) 2: 257 (1827). Ändtligen somnade han sin sista sömn. Valerius 1: 36 (1831). (Solen) spelade med skimrande vårglans in genom slottets rutor .. öfver den somnade Bernhard Bertelsköld. Topelius Fält. 2: 430 (1856). Min gamla mor .. somnade i våras .. från denna onda verlden vid 74 års ålder. Därs. 3: 200 (1858). Collan Kalev. 1: 71 (1864: i döden). (Han) lefde .. sorglöst njutande dagarnes nu, till dess han somnade hän med en fatalists lugn. Heidenstam End. 69 (1889). Henrikson AntikHist. 2: 347 (1958). jfr FÖR-, HÄDAN-, HÄN-SOMNA.
c) i annan anv. än i a o. b; särsk. (i vitter l. högre stil) dels (företrädesvis om person): förslappas l. förslöas o. d., dels (om ljud l. vind o. d.): (småningom) avtaga l. mattas l. avstanna l. tystna, dels om sjö o. d.: lägga sig till ro o. d., dels om eld: slockna; äv. i uttr. somna hän (jfr b), (småningom) försvinna o. d. Ljufva hamn! .. / Mot dina uddars vall hon (dvs. böljan) sig förgäfves bryter: / Här somnar hafvets hot, och ingen ilning ryter / I ditt betäckta sköt. JGOxenstierna Dagb. 127 (1770). Dens. 1: 21 (1772, 1805; om bölja). Vakna svenska landtman, somna intet i ditt yrke, kom i håg efterkommandes omdömen och hvad ära din kung och ditt försvar fordra! CAEhrensvärd (c. 1779) hos Warburg Ehrensvärd 319. En varning vill jag gifva de örnar unga / förrn orden somnat alla på död mans tunga. Tegnér (WB) 5: 12 (1825). Solen sjunker, vindarne tyna af, / I skogen somna ljuden af fåglarne. Runeberg (SVS) 1: 70 (1830). Elden (fick) somna och röken breda sig ut såsom en pell öfver den stilla scenen (i ett natthärbärge). Bremer GVerld. 6: 173 (1862). Dagen somnat hän i purpurbrand. Sätherberg Blomsterk. 96 (1879). (På en bänk vid stranden) blef han sittande till midnatt; då somnade vinden, vågorna gingo till hvila .. och daggen föll. Strindberg RödaR 17 (1879). — särsk.
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sjö: tillfrysa. I november och december tillfrysa de mindre vikarna (i Siljan); den stora somnar, som det heter, vanligen först efter nyåret. LbFolksk. 261 (1890).
γ) i p. pf. motsv. 1 c. Så war then gästbods frögd til pricka all fullkomnad; / Och förra dagens sorl i stilla tystna somnad. Kolmodin QvSp. 1: 624 (1732). Näktergalens sång är somnad. BEMalmström 6: 329 (1839). När midnattsskenet vilar / bland säv och blad på somnad tjärn. Heidenstam NDikt. 53 (1915).
3) [eg. specialfall av 2 c] bildl., om fot l. ben o. d.: domna (se d. o. I 1); äv. bildl., betecknande att ngn dör (jfr 2 b). Lind (1749). När mitt öga bräcks och hjertats sprittning domnar, / Och från mitt strängaspel den kalla handen somnar. Atterbom SDikt. 2: 25 (1838). Nu bör ej kunna tvekas om riktigheten af min .. varning för Liberalismen såsom Rationalismens tvillingsbroder. Med somnad hand kämpa de båda för kyrkans och samhällets fall. CFafWingård (1842) hos Roos FamArkiv 195. Benet har somnat på mig. Klint (1906).
II. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tr.: få (ngn) att somna, bringa (ngn) i sömn. Medan hon somnar pojken skaffar du mat till huset. Gustafson Gift 117 (1962).
a) (vard.) svimma av. Det small som ett pistolskott, när .. (en pojke som fått ett knytnävsslag) smorde huvudet i spiselhällen .. och somnade av. Lieberath Knekt. 51 (1914).
b) (i vitter l. högre stil) särsk. dels: dö (i sht med tanke på lugn o. stilla död), insomna (jfr somna I 2 b), dels om ljud l. vind o. d.: (småningom) avtaga l. mattas l. upphöra o. d., dels om våg l. sjö o. d.: lägga sig till ro o. d. (jfr somna I 2 c). (Blåsandet ur håligheterna i ett visst berg) skeer .. i 4 tijmar för, och äfwen så många efter middagen; hwilka när de äro förbij, somnar wädret sachteligen af. Hiärne 2Anl. 203 (1706). Med fröjd han uppfyllt lifvets kall, / Med frid han somnat af. Wallin (SVS) 2: 109 (1823). Nicander 1: 472 (1825; om havsvåg, bildl.). Långt fram på natten somnade sången af. SD(L) 1895, nr 65, s. 5. Jag hör, när kvällen somnar av, / ett ensamt hjärta snyfta. Heidenstam NDikt. 113 (1908, 1915). —
SOMNA BORT10 4. i sht i uttr. somna bort från ngt, somna ifrån ngt, se somna I 1 a; äv. (i sht i vitter l. högre stil) oeg. l. bildl. (jfr somna I 2), särsk.: dö, avlida (jfr somna I 2 b). Mången .. sit’r i Bänken fast .., / En annan ragglar snett, En annan taer på lespa, / En annan somnar bort, när Grannen taer på gespa. Lucidor (SVS) 221 (1672). Han gaf honom (dvs. en rival) ännu en orolig tanke och somnade bort från alltsammans. Tavaststjerna Inföd. 105 (1887). När den store Gustav Vasa hade somnat bort, reddes hans grift i Uppsala domkyrka. Heidenstam Svensk. 2: 51 (1910). (Liberalerna) begagnade en så stark narkos, att svenskarna somnade bort och glömde den fara, som .. (1911) stod på lur utanför deras kuster. Hedin TalUngdemokr. 82 (1914). Den var så lugn och blid och solig, den sista hösten på Salby. Inga slagregn eller stormar störde sommarens avsked, utan allt somnade bort och kläddes av utan våld. Lindqvist Herr. 10 (1917). jfr bortsomna. —
SOMNA IN10 4. falla i sömn (o. förbli sovande), somna; äv. med subj. betecknande ögon; äv. oeg. l. bildl. (jfr somna I 2), särsk. dels: (vard.) svimma av (jfr somna I 2 a), dels (i sht i vitter l. högre stil): dö (i sht med tanke på lugn o. stilla död), avsomna (jfr somna I 2 b). [Thet söt’] Confect, thet söta win / the så drucko och åto, / att the föll’ kull och sompnad’ in, / och seen vpstå förgåte. Wivallius Dikt. 76 (1631). Min ögon .. somna aldrig in, vtan jag läser och beder. Swedberg Lefw. 514 (1729). De tjutande vindarne hade somnat in. Lundgren MålAnt. 3: 36 (1873). Biffen (dvs. en skolgosse) hade fått smörj efter noter den gången. Nå, det där hör nu inte hit, och inte är det alldeles nödvändigt heller att lära bort, hur han burit sig åt, innan han somnade in. Lieberath Knekt. 42 (1914). Efter en kort sjukdom somnade han in utan dödskamp. KyrkohÅ 1939, s. 304. jfr insomna. —
SOMNA OM10 4. på nytt falla i sömn; äv. oeg. l. bildl. (jfr somna I 2 c). Almqvist AmH 2: 48 (1840). Skogen sluter till sin blomstersal, / somnar om, fast dag till natten friar. Josephson SvRos. 25 (1888). —
SOMNA TILL10 4. plötsligt l. oförutsett somna l. falla i sömn för en (kort) stund; äv. oeg. l. bildl. (jfr somna I 2 c), särsk.: slöa till; förr äv. i fråga om varaktigt insomnande: somna in, somna. Livin Kyrk. 114 (1781; i fråga om varaktigt insomnande). Gå aldrig och slöa (under en fotbollsmatch)! Särskilt en bortglömd ytterforward har lätt för att somna till. Husén Fotb. 78 (1918). —
Spalt S 8843 band 29, 1982