Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SLÖD, r.? l. f.? l. n.?, l. SLÖDJE, n.? l. f.?
(†) slösäd. Iagh giorde aldrigh min Tijend wäl, / Slödh iagh til Prästen sände. Forsius Spec. A 8 b (1620). När j (dvs. haren o. fåret) Lööff och Grääs hafwe, / Så stille j all nödh / .. I kunnen hungren lijse, / Medh ringa wäxt och slödh. Dens. Fosz 244 (1621). Huru kommer thet til, at hwetet wanslächtas bort i sämbre hwete, och i Rogh .., Biugget i slödie, Haffran i Tåtol (eller landhafra). Schroderus Comenius 129 (1639; t. texten: taube Gersten). — jfr VETE-SLÖD.
Spalt S 7377 band 28, 1979