Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOFFA skof3a2, äv. skωf3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
skovla l. skyffla l. ösa (ngt) med skoffa (se SKOFFA, sbst. 2); dels i vissa trakter, dels sjömil. (se slutet). LoW (1889; utan angiven bet.). Östergren (1939). — särsk. sjömil. vid rengöring utpressa o. undanskaffa vatten från (trädäck) med skoffa (se SKOFFA, sbst. 2 a); äv. i sådana uttr. som skoffa däck torrt, på detta sätt göra däck torrt; äv. utan obj. UFlott. 1: 75 (1882; utan obj.). Kl. 4 om morgonen, när .. (sjömännen på korvetten) börja .. skura däcket med sina sandstenar och ”skoffa” det med sina träspadar. Sätherberg Lefn. 256 (1896). Halfdäck spolas ordentligt och skoffas torrt med träskoffor. Wrangel SvFlBok 369 (1898). SvFlH 3: 183 (1945).
Anm. Möjl. föreligger d. o. äv. i TbLödöse 316 (1594); se SKOFFA, sbst. anm.; jfr i så fall med avs. på formen dels ä. skaffva under SKAFFA, dels (den i TbLödöse anträffade) formen reken(n)skiap under RÄKENSKAP.
Spalt S 4354 band 26, 1972