Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SADELMAKARE sa3del~ma2kare, äv. (numera knappast br.) SALMAKARE sa3l~, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 4: 303 (1527) osv.) ((†) -makara G1R 1: 242 (1524)).
person som yrkesmässigt tillverkar o. reparerar sadlar o. seldon samt utför läderarbeten (stoppningar o. d.) på fordon o. d.; äv. i utvidgad anv., dels om person som tillverkar o. reparerar andra varor av läder l. skinn (reseffekter o. d.), dels om person som stoppar o. klär möbler o. d., tapetserare; jfr BÄLTARE, REM-SNIDARE. Nic(lis) sadelmak(er). SthmSkotteb. 3: 178 (1521). Hoffslagare, Wagnmakare, Sadelmakare, Snidkare, .. och sådane Handwärckare flere, som til dhe resandes forthielpande kunne nödige befinnas. Schmedeman Just. 371 (1664). HusgKamRSthm 1770, s. 26 (om person som reparerar möbler). Från sadelmakarne splittra sig selmakarne, remsnidarne, pungmakarne. EkonS 2: 280 (1897). Ännu i dag finnas i de flesta städer sadelmakare, vilka förutom sadelmakeri, varunder inbegripas varjehanda tillverkningar av läder och skinn, i regel även bedriva s. k. tapetserareverksamhet. SvIndustri 389 (1935). Dombjällrorna .. gjordes i 10 olika storlekar och syddes av sadelmakare på läder till kransar med 12 bjällror i varje. Fatab. 1955, s. 183. — jfr AKADEMI-SADELMAKARE. — särsk.: militär befattningshavare med uppgift att reparera materiel av läder o. d. inom ett förband. Desslikest består Kongl. Maj:t wid hwart Compagnie (av Bohusläns dragoner) en Sadelmakare och en Pistol-Smed. LMil. 1: 525 (1685). Tygstaten (vid Sveaborg består) af 1 Tygvaktare, 3 Tygskrifvare, 1 Salmakare (m. fl.). BtVLand 2: 45 (1760). HT 1924, s. 250 (om förh. 1702). — jfr BATTERI-SADELMAKARE.
-BESTÄLLNING. till sadelmakare slutet: beställning (se d. o. 1 a β γ’) ss. sadelmakare vid truppförband. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, s. 51. —
-BOSTÄLLE~020. (förr) till sadelmakare slutet: till sadelmakare anvisat boställe (se d. o. 3). PT 1897, nr 227, s. 4. —
-FÖRBUND. jfr förbund 6 b. Svenska sadelmakare- och tapetserareförbundet, fackförbund vari de svenska sadelmakeriarbetarna m. fl. äro organiserade. Arbetet 1892, nr 199, s. 2. —
-GARN. (i fackspr.) (bl. a. vid sadelmakararbeten använt) två- till sextrådigt segelgarn av hampa; jfr -tråd. GHT 1895, nr 215 B, s. 2. —
-HAMMARE. [jfr t. sattlerhammer] (i fackspr.) smal hammare (se hammare, sbst.2 1) använd vid sadelmakararbeten. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 47. —
-INBINDARE, r. l. m. (-makare-) [senare ssgsleden till inbinda] (†) = -klämma? Swerfwerie-Wärktyg. 1 st Sadelmakare Jnbindar. BoupptVäxjö 1784. —
-KLYFTA, r. l. f. (-makar- 1765. -makare- 1772) (†) = -klämma; jfr klyfta, sbst.1 10 a. BoupptRasbo 1765. Därs. 1772. —
-KLÄMMA, r. l. f. (i fackspr.) större klämma (se klämma, sbst. 3) av trä, ofta på undersidan försedd med ett l. två mot golvet stödjande ben, med vilken sadelmakare under arbetet fasthåller arbetsstycke, syklove; jfr -inbindare, -klove, -klyfta. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 67 (1918). —
-KNIV. (i fackspr.) tunnbladig kniv använd av sadelmakare vid arbete i läder. Tiden 1848, nr 256, s. 4. —
-LÄDER. [jfr t. sattlerleder] (numera bl. tillf.) för sadelmakararbeten avsett l. använt läder; förr särsk. om brunt l. gult logarvat kalvskinn l. oxläder som valkats med tran, krusats o. glättats; jfr sadelmakeri-läder. Synnerberg (1815). AHB 53: 14 (1871). —
-NÅL. [jfr t. sattlernadel] (i fackspr.) för sadelmakararbeten avsedd (stundom med skär i st. f. spets försedd) nål (varmed tråd införes genom med syl upptagna hål i läder o. d.). BoupptRasbo 1766. KatalSkomakMonopolÖrebro 1945, s. 53. —
-SILKE. (numera bl. tillf.) (vid vissa sadelmakararbeten använt) garn av hårt tvinnat silke, kordonnésilke. Freja 1880, s. 111, 130. —
-STIFT. (numera bl. mera tillf.) liten (mässings) spik med stort (välvt) huvud, använd vid sadelmakararbeten, tännlika; jfr sadel-spik o. möbel-spik, -stift. 2UB 6: 178 (1904). Östergren (1937). —
-STOL. (i fackspr.) vid vissa sadelmakararbeten använd stol l. bänk försedd med ett hål där sadelmakarklämman kan nedstickas; jfr ross, sbst.4 2. JernkA 1833, s. 684. —
-SYL. [jfr t. sattlerahle] (i fackspr.) rund l. kantig syl använd vid sadelmakararbeten. Wikforss 2: 456 (1804). —
-SÖLJA. (numera bl. tillf.) sölja avsedd för sadelmakararbete. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 32 (1760). JernkA 1820, s. 246. —
-TRÅG. (förr) tråg l. ho för blötläggning av läder för sadelmakararbeten. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 170. —
-TUMME. (mera tillf.) särsk. om bred, knotig tumme (tänkt ss. utmärkande för sadelmakare). Wetterbergh SamhKärna 1: 34 (1857). —
-TÅNG. (i fackspr.) tång för spännande av läder o. gjordar vid tillverkning av sadlar o. d. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 47. —
-VÄV. (i fackspr.) ett slags gles linneväv l. (numera vanl.) bomullsväv (använd bl. a. kring stoppning i möbler), entränning. SvIndKal. 1918, 2: 306. —
-ÄMBETE~020. (om ä. förh.) om sadelmakarnas skrå; förr äv. om sadelmakaryrket. Oldermännen för sadelmakere embet(et). 2SthmTb. 7: 141 (1584). Han lärer Sadelmakare Embetet. SthmTb. 15/2 1681. Anderson Stadsl. 33 (1912).
B: SADELMAKARS-DÄXEL. (†) däxel använd av sadelmakare vid formande av sadelbom (se d. o. 2). (Som mästarprov) Skal en Hoffslagare giöra en Hästsko, Sadelmakars Tuxll (felaktigt för Täxll l. Täxle l. dyl.) och en Handbyla. Stiernman Com. 1: 796 (1622).
-sömmerska. kvinna som yrkesmässigt utför till sadelmakaryrket hörande sömnadsarbeten. SvYrkeslex. nr 471, s. 1 (1954). —
SADELMAKERSKA, f. (numera knappast br.) sadelmakares hustru; kvinnlig sadelmakare. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Spalt S 60 band 24, 1963